Ångestmorgon
Hej. Jag vaknade av mig själv idag precis innan väckarklockan skulle ringa. Så för ungefär två timmar sen alltså. Under den tiden har jag hunnit kolla på ett avsnitt Vänner och sen detta ↑ en stund. När jag höll i boken märkte jag att mina händer darrade. Brukar nästan aldrig darra på händerna. Hur mycket ångest jag än har. Har jag ångest nu? Ja. Det har jag. Jag kände av den redan när jag vaknade. Sen dess har den ökat. Det känns som att tusentals råttor gnager i mig innanför bröstbenet och jag har svårt att sitta still, samtidigt som jag är svag i hela kroppen. Att lägga kedjetäcket över benen hjälper litegrann. Egentligen kanske jag borde ta en Stesolid. Men jag väntar. Ska börja göra mig i ordning för att träffa A från boendestödet om en liten stund. Om ångesten inte har lugnat sig när jag kommer hem igen kan jag ta en tablett då.
Min samtalskontakt på öppenvården ringde igår. Hon är tillbaka från semestern nu, så vi ska träffas på tisdag. Jag har ju känt mig skeptisk till våra samtal tidigare. Det har inte känts som att det ger något, och jag har bara blivit frustrerad över att jag blev tvungen att avsluta med min terapeut som har hjälpt mig otroligt mycket. Men jag har ändå bara träffat den här nya personen tre gånger. Så jag kanske ska ge det lite mer tid. Ändå känner jag att jag behöver fortsätta med någon slags terapi. Ja, jag mår överlag ganska bra nu. Men det gjorde jag efter Lenagården också. Då blev det ett glapp i terapin. Och det blev inte bra. Det blev väldigt, väldigt obra. (Ja, jag vet att det inte är ett ord) Självklart betyder inte det att det kommer bli mycket sämre igen. Jag behöver bara få hjälp att upprätthålla allt bra som börjat hända inuti mig. Men kanske kommer det kännas bättre efter några fler samtal. Vi får se. Ska iallafall ta upp med henne att jag tänker såhär.
Nu ska jag hoppa in i duschen. Ha en bra dag hörni!