Hallå kroppen, vad sysslar du med?

 
Min kropp har inte riktigt samarbetat med mig de senaste dagarna. Jag har konstant huvudvärk. Kroppen känns som spaghetti. Jag mår illa om jag äter. Jag mår illa om jag inte äter. Så jag sover mycket. Kollar på samma serie som jag redan sett tre gånger. Det var kanske dumt att gå ut och springa i torsdags. Kroppen stretade emot redan innan. Så det blev inte direkt bättre. Men det var ju skönt en stund efteråt iallafall. Igår var jag in till stan och träffade en kompis en stund. Efter det har jag återigen varit helt sänkt. Tidigare under veckan tänkte jag att min kropp var såhär för att jag skulle ha mens. Sen fick jag mens och det har inte blivit bättre. Dessutom brukar jag inte reagera såhär starkt på det. Men jag om jag äter och sover som jag ska kanske det blir bättre.
 
Som om det inte räckte med att kroppen är ur balans har jag återigen en brutal ångestklump som åker berg- och dalbana i bröstet. Men jag försöker att bara låta det vara. Inte stressa upp mig. Det kommer att gå över. Nu ska jag göra mig en kopp eftermiddagskaffe och hugga in på min bok som jag köpte inför semestern men inte ens öppnat. Ha det bra!
Vardag | | Kommentera |

Skönt löppass och framtidstankar

 
Idag hittade jag mina löparskor som varit bortsprungna (ordskämt med flit, hehe). Så jag kände att det var dags att gå ut och röra på mig litegrann. Det var alldeles för längesen sist. Och det var helt galet skönt att få upp flåset och svettas lite (fast egentligen svettades jag mycket). Jag har verkligen saknat det. Snart ska jag förnya mitt gymkort också. Det löpte ut nu före sommaren, och jag kände att det inte var värt att förnya då eftersom jag skulle vara borta ganska mycket i juli. Men snart så!
 
Annars då? Jag mår bättre idag än jag gjorde igår kväll. Men det visste jag ju att jag förmodligen skulle göra. Det är en väldigt skön känsla att vara medveten om att allting inte kommer gå åt helvete bara för att jag mår riktigt dåligt en dag eller två. Eller en vecka. Eller en månad. Att jag dessutom inte längre triggar igång mitt dåliga mående undermedvetet när jag mått bättre ett tag är också en stor skillnad som verkligen påverkar positivt i det långa loppet. Däremot känner jag väldigt ofta en enorm livsångest. Eller snarare rädsla. Jag vet vad jag vill göra. Men jag är rädd att jag inte kommer klara av det. Att jag inte kommer få något jobb. Eller att jag får ett jobb som jag sen inte klarar av. Samtidigt är jag fast besluten att ta steg i linje med min värderade riktning. Så jag försöker koppla bort rädslan över framtiden och hur allt kommer gå. Det gäller att tänka ett steg i taget. Att ha mål och drömmar är viktigt. Och det är en fantastisk känsla att jag faktiskt har drömmar och mål. Under väldigt lång tid hade jag inte det. Bara tanken på framtiden gjorde mig skräckslagen. Eller så ryckte jag på axlarna åt det eftersom jag "ändå kommer vara död snart". Jag kan fortfarande bli rädd när jag tänker på framtiden. Men nu är det skräckblandad förtjusning, som på något sätt är precis det jag vill känna. 
 
 
Psykisk (o)hälsa, Vardag | | Kommentera |

Det är okej att må skit

Vilken makalöst kass kväll det här är. Egentligen utan någon direkt anledning. Jag mår bara vidrigt dåligt. Ångestklumpen åker berg- och dalbana i bröstet. Huvudet gör sprängande ont. Trots att bra saker är på gång så vill jag bara gräva ner mig i ett hål och ruttna bort. Jag försöker trösta mig själv med att det blir bättre. För det vet jag ju att det blir. Så jag tänker inte hetsa upp mig med katastroftankar om att allting kommer rasa och gå åt helvete. Det vet jag att det inte kommer göra. Men jag har tryckt undan alla jobbiga tankar och känslor i flera veckor nu. Så nu tänker jag tillåta mig själv att ha ångest och känna mig ledsen. Känna mig ensam. Känna att livet är piss. Det betyder inte att jag på något sätt vill skada mig själv. Snarare tvärt om faktiskt. Jag vill leva. Och att leva innebär känslor, tankar och reaktioner. Även jobbiga sådana. Vissa kvällar, dagar, veckor, och kanske till och med månader kommer vara pissjobbiga. Men så fungerar livet. Och jag vet att jag kommer ta mig igenom det. Även om jag inte alltid kommer klara mig på egen hand så tror jag på mig själv. Jag vet att jag är stark. Jag vet att jag är kapabel till att be om hjälp när jag behöver det. Men ibland kommer jag ändå dra täcket över huvudet och bara må skit. Och det är okej. Det måste få vara okej. Jag lovar att jag inte kommer börja skita i allt igen.

Hoppas ni har en bättre kväll än jag. Nu går jag och lägger mig. Nya tag imorgon. 

 
Peace out.
Upp