Det blev som det inte skulle bli

 
 
Hej hörni! Veckan(-ish) som har gått sen jag bloggade sist har varit katastrofalt jobbig och det slutade med att mina 7 månader och 30 dagar utan inläggning blev nollade i lördags. Efter två nätter på PAVA har jag idag fått komma till en avdelning. Den jag brukar vara på var fullbelagd, så det blev en annan. Min första reaktion var panik eftersom jag känner personalen och läkaren osv på den "vanliga". Men ganska snabbt insåg jag att det förmodligen är mycket bättre att jag fick en plats här. Lugn avdelning med mer blandad problematik och därmed ett individanpassat arbetssätt. Så trots att jag mår väldigt dåligt känner jag hopp om att få adekvat hjälp här. Fick någon slags ironisk chock när personalen sa att jag förmodligen kommer få ha mina laddningssladdar på rummet sen, men att jag måste få en läkarbedömning först. Och sen ytterligare en ironisk chock när jag såg att kaffekopparna inte är i plast. Det säger en hel del om vilket annorlunda förhållningssätt man har till patienterna på den här avdelningen. Men det kan vi ägna ett temainlägg åt senare, för det är faktiskt rätt intressant.
 
Imorgon kommer jag att få träffa en läkare. Jag har en ganska klar bild över vad jag behöver hjälp med, och det brukar generellt uppskattas av läkarna. Vet inte hur länge jag blir kvar här, men jag räknar med att det blir minst 1v. 
 
Ska försöka uppdatera igen imorgon. Ha det gött people!
Psykisk (o)hälsa, Tankar, Vardag | |
Upp