Värsta veckan på länge

 
Jag har mått katastrofalt dåligt den här veckan. Busslaster med jobbiga tankar och känslor som helt plötsligt bara tömts över mig. Ångesten har varit brutal. Och jag har mest försökt trycka undan allting. Inte velat känna alla känslor. Inte vågat. Men i onsdags fick vi i uppgift på iris att komma på en utmaning att försöka klara av under veckan. Jag gav mig själv utmaningen att våga tillåta mig själv att vara ledsen på riktigt. Väldigt ofta känner jag att jag vill gråta tills alla tårar tar slut och jag skrumpnar ihop. Men jag gör det nästan aldrig. Trots att jag kan känna mig så ledsen att jag vill dö och har gråten i halsen så kommer den liksom inte ut. Igår när jag kom hem från gymmet var det precis så. Då la jag mig under kedjetäcket och nästan tvingade fram gråten. För jag behövde verkligen gråta. Och till slut gick det. Efteråt kändes det lite bättre. Sen var jag sååå himla trött, så jag somnade tidigt. Idag ställde jag in boendestödet och sov jättemycket. Nu mår jag betydligt bättre än jag gjort under veckan. Det känns skönt.
 
Igår skickade jag in ansökan till komvux, så om inte FK sätter käppar i hjulet börjar jag plugga lite smått i mitten av oktober. Och imorgon är det en månad kvar innan jag får nycklarna till min lägenhet :D 
 
Hoppas ni har haft en bättre vecka än vad jag har! Helgen blir nog bra iallafall. Ska träffa Julia imorgon innan jag åker till mamma. På söndag följer jag med henne och hälsar på lillebror. Ha det fint!
Psykisk (o)hälsa, Tankar, Vardag | |
Upp